Mitt fullständiga namn: Renate Christina Palm

Född: 19 december 1967

Bor i: Bara

Civilst�nd: Gift med Jonas Palm och har bonusbarnen Sebastian och Johanna

Yrke/arbete: Jur.kand-examen den 17 mars 1992, arbetar som föredragande jurist på FÖRVALTNINGSRÄTTEN I MALMÖ

Fritidsintresse: Hundar och hundträning, STYRketräning

Jag köpte min första hund Refhakens Carmensita i mars 1989 av Benkt och Siw Bergstad, som även var ägare till Restaurang Terrassen i Åhus där jag jobbade som bartender. Siw och Benkt hade två schäfrar, Saba och Nisse, som fick valpar helt enkelt. Eftersom Cita var sned i nacken fick jag köpa henne med stamtavla och allt för 500 kr + lite extra timmar på restaurangen.

Varför schäfer? Jo, mina föräldrars granne Sven Olssons pappa som hette Anders Olsson och som var en brukslegendar på Åhus BK (det finns en tävling än idag till hans minne) sa, att om du vill ha en hund som är lättlärd, smart och har bra flockkänsla och som fungerar som det står i böckerna ska du köpa en schäfer och eftersom det är din första hund, satsa på en tik, de är lite smartare och lugnare än grabbarna. Schäfer blev det och schäfer kommer det att förbli. Med Cita gick jag valp-, unghund-, lydnads- och spårkurs på Åhus BK och jag fick blodad tand, till skillnad från Cita som tyckte det var jäsigare att lukta på blommorna, ligga på sofflocket och gå på långisar i skogen. När Cita var två år föll det sig så att jag efter många om och men blev fodervärd åt Demonen's Dexi, en 6 månaders mycket speciell dam som jag idag inser att jag inte hade kunnande nog att förvalta på rätt sätt. I skogen var Dexi en drottning men på lydnadsplanen dog hon av leda. Vi fick ihop ett par förstapris i lydnadsklass 1 och en uppflyttning ur appellen och titeln Korad. Både Cita och Dexi flyttade hem till min mamma och pappa vid pensioneringen och fortsatte sina dagar där, i lugn och ro. När Dexi var 5 år skaffade jag min första riktiga bruksschäfer, Demonen's Hot-Shot (Shotti) och det var en otrolig skillnad. Med Shotti behövde jag inte ens tänka i termer av "motivera mera" utan hon bara gjorde, på gott och ont. Jag kan säga så här: att det var inte brister i hennes bruksegenskaper som gjorde att vi aldrig tog oss ur högre klass spår och rapport utan det var att jag inte klarade av att sätta gränser och styra upp all energi och egen vilja. Shotti showade vilt i både lydnad och uppletande till publikens jubel medan jag bara dog. Storysarna om Kajsa Karlsson och Yaxxon finns på deras egna sidor.

Jag är medlem i SBK:s Malmöavdelning där jag sedan 1999 tränar i träningsgrupp där vi huvudsakligen sysslar med spår men även med rapport och sök (+ avsök för skyddshundar). Jag har utbildat mig till A-figurant för MH (och tidigare mentaltest) samt som testledare för MH. Detta med MH tröttnade jag på efter några år och har idag inte mina auktorisationer kvar. Under tre år var jag klubbens ordförande.